Fia har blivit VÄLDIGT mycket lugnare nu ett tag efter operationen, vilket är ett stort plus, hungern som tenderar att öka efteråt har jag inte märkt av, hon är lika hungrig nu som hon var innan, dvs. väldigt hungrig. Det är väldigt lätt att hålla koll på hur mycket Fia äter, eftersom hon äter upp allt direkt när man ställer ner skålen.
Fia äter 2 mål om dagen, frukost mellan 7 och 8 på morgonen, och middag mellan 5 och 6 på eftermiddagen. Morgon: • 62,5 g Vom og Hundemat Kylling med Laks - färskfoder • 1 dl BRIT care Adult Medium breed Kväll: • 62,5 g Vom og Hundemat Kylling med Laks - färskfoder • 1 dl BRIT care Adult Medium breed - torrfoder
Hon äter alltså hälften av varje. Hennes mage fungerar bra (vilket har varit ett problem tidigare) och hon gillar maten (också ett tidigare problem), men samtidigt utan att vara för dyrt eller ta för mycket plats.
Fia som är osäker och skäller på främmande människor (om ni nu glömt det) har även bättrats på den fronten. När det kommer gäster så sätter vi henne antingen på sitt-stanna-kvar några meter från dörren, eller stänger in henne i sin transportbur som står i samma rum. I båda fallen känner hon sig trygg, för om hon sitter så har hon en uppgift att sköta och vi säger på så sätt att vi tar hand om situationen, att det inte är hennes ansvar. Och om hon sitter i buren så vet hon att människorna inte kommer att komma fram till henne, och slappnar då av helt.
Så ja, just nu går det väldigt bra med Fia, och jag tror allt att hon kommer att bli en väl fungerande familjehund, för ja, hon är ju inte klar än, hon är ju bara 2 år än så länge!
Tjoflöjt! Nu har Fia äntligen slutat blöda och kan gå utan blöja igen, och hon har även blivit väldigt mycket piggare än tidigare!
Så nu när hon slutat löpa kan man börja träna och ställa lite krav igen, och i det här fallet blev det till att plocka fram agility-hindret som jag fick i julklapp och testa om Fia, så att säga, fattar galoppen. Nu kommer det antagligen någon som strängt ska pucklamera att Franska Bulldoggar inte ska hoppa eller göra såna ansträngande saker pga tyngden och hur kroppen inte tål detta.
I Fias fall stämmer INTE detta. Fia har sedan valptassar både hoppat och varit allmänt, tja, udda. Exempel: • Vi köpte Fia i April, och från mitten av juni till typ första veckan i augusti, som ni kan tänka er är det riktigt varmt, då sprang denna lille fisen runt som en galning utan att bli det minsta täppt i nosen! • När hon var ca 4-5 månader gammal hoppade hon över ett kompostgaller!
En inte fullt så vacker mobil-bild från gårdagens promenad
Video på hur man badar en hund kommer upp imorgon!
Ja! Nu var det dags för andra löpet (började för ca 1 vecka sedan) och självklart börjar Vardagslydnad 2 i samma veva... Löpning påverkar träningen markant för vissa hundar, och man ska helst inte utsätta tiken för alltför mycket hjärngympa, eftersom hjärnan är en klick potatismos under den här tiden. Fia är inget undantag.
Just nu är hon väldigt slö, ungefär som en kastrerad hankatt! Och hon är även väldigt mysig, vill inte vara ovän och liknande. Det är ju bra, men i och med att hon är en Fransk Bulldogg är det lite svårare att leta upp ett tikskydd som passar, och ett enda tikskydd räcker inte. Fia har för tillfället 2 tikskydd, ett hemmagjort och ett jättepraktiskt från djurmagazinet. Det vi gjort själva är gjort av en gammal collegetröja(med mudd) och ett resårband. Det som inte står med på bilden är att man kan sy fast resåren på insidan ochså för att hålla fast pappret, men om du frågar mig är det mycket enklare att bara klista i ett gammalt hederligt trosskydd!
Sedan på kursen går Fia utan tikskydd då det är utomhus. (duh?) Det enda speciella med att ha en hund som löper på kurs är att man får hålla sig en bra bit ifrån de andra hundarna (bäst för båda parter då tiken kommer försöka ställa upp sig och hanarna kommer börja streta mot ägaren för att komma till tiken), och inte ha tiken inne i lokalen, då får hunden sitta i bilen.
Igår fick vi som gått Vardagslydnad 1 på brukshundsklubben en lektion i spårning. "Awesome, min hund har inget luktsinne!" tänkte jag samma morgon, detta bevisades även genom instruktörernas predikan om skillnaden mellan kortnosiga och "långnosiga" hundar. De kortnosiga KAN ha problem med att uppfatta alla dofter eftersom det kan vara för trångt i nosen.
I alla fall, först träffades vi i klubbhuset, där gick instruktörerna igenom vad vi skulle göra och hur de själva gör när dom spårar med sina hundar. Efter det fick man lämna sin hund i bilen för att sedan ge sig iväg med instruktörerna ut på stigarna för att göra sina spår. Ett spår gör man såhär: Man sätter upp en vimpel där man går in i skogen, man ska ta relativt små steg och kan alternativt släpa fötterna lite. Man sätter upp vimplar allt eftersom, när man vänder sig om ska man se den förra. För vissa är det viktigt att sätta vimplarna högt upp eftersom hundar väldigt lätt kan koppla samman spår med vimplar, så att dom letar vimplar istället och inte får ner nosen i marken. Beroende på hundens storlek gör man spåret olika långt, en Golden Retriver i våran grupp fick följa ett spår på ca 75 meter medan den Kinesiska Nakenhunden/shih-tzu skulle följa ett spår på 20 meter. Så jag gick iaf in 40-50 meter i skogen, gick väldigt mycket upp och ner där jag skulle gå, vilket jag inte riktigt tror var meningen... Så det blev ett lite krokigt spår, vilket blir svårare för hunden att följa. - Egentligen skulle spåret bara vara rakt, max en vid sväng. Där man bestämmer att spåret slutar ska det ligga någon belöning, till exempel en stängd burk med godis som man öppnar och ger till hunden - använd något riktigt gott så hunden vill fortsätta söka.
När man sedan ska tillbaka ut ur skogen(när man lagt godiset i skogen) så måste man gå ca 50 meter åt sidan innan man går ut. Detta är för att hunden inte ska hoppa till det andra spåret istället utan följa det riktiga.
Så man går alltså ut igen och hämtar sedan hunden och börjar gå spåret. För att hunden ska hitta spåret ska man gå i serpentiner över spåret tills det att hunden hittat det, sen när hunden väl börjar följa det ska man släppa ut kopplet helt så att man inte stör hunden, man får heller inte prata med hunden eftersom den då kan sluta följa och uppmärksamma dig istället. Och det vill vi inte ;).
Jag trodde ju som sagt inte att Fia skulle hitta spåret, men hon hittade det på direkten, hon satte ner nosen direkt och började följa spåret. Jag blev helt euforisk, jag såg ju mina egna fotspår i snön och att Fia följa dom utan avvikelser. Till och med där jag hade virrat runt lite för att hitta en bra väg, fast där tröttnade hon lite och hörde något i skogen. Jag tog då ett steg framåt och hon fortsatte följa där hon slutat.
När Fia fick belöningen blev hon riktigt glad och kopplade direkt ihop spåret och godiset, så hon drog iväg och följde där jag hade gått för att gå ut, och jag kan säga såhär, på vägen ut virrade jag verkligen runt...
Så den lilla franska bulldoggen Fia kunde faktiskt spåra och tyckte det var roligt! Sen kan jag ju också nämna att hon vilade/sov resten av dagen ;)
