I've got a dog and she's cuter than yours

Få din hund att kräkas / spy, do's and don'ts

Kategori: Mediciner

Det har varit en hektisk morgon.
 
Den började lugnt med Sommarlov och mensvärk, men ingen oöverkommligt.
 
Därnäst på schemat stod att ge Fia mat, dvs. ta fram en korv färskfoder ur frysen och värma lätt i micron. Som vanligt satt det metallklämmor i båda ändar som man måste skära av innan man värmer maten, vilket jag även denna gången gjorde. Jag satte in maten i micron och satte på, men sen behövde jag hämta något på övervåningen, och glömde slänga metallklämmorna.
 
När jag kom ner till köket igen så stod Fia på golvet och smaskade, och på bordet ligger bara en av klämmorna kvar. Helvete.
 
Då är det dags att ta reda på vad man ska göra för att hunden ska spy. Ett alternativ som många rekommenderar är att försöka få i hunden saltlösning. Detta är dock något jag inte rekommenderar, då man lätt kan råka överdosera saltmängden, så vet man inte doseringen så ska man helst försöka med något annat.
 
Ett annat alternativ är att lägga senap långt bak på tungan, detta får hunden att spy på direkten av den starka smaken eller när den kommer ner i magen. (detta fungerade dock inte på Fia)
 
Ett tredje alternativ är att lägga lite salt på tungan. Detta ger samma effekt som med senapen.
 

Men, om hunden har svalt metall så ska man inte försöka få den att spy. Detta gör oftast mer skada än nytta, då vassa metallbitar river upp i halsen. Istället ska man mata hunden med inlagd sparrir. Trådarna i sparrisen binder sig samman med metallbitarna och gör att de kan passera säkert genom magen.
 
 
Detta fungerade, på sätt och vis, Fia har väldigt känslig mage och spydde upp sparrisen efter ungefär en halvtimme, och tillsammans med den kom även metallklämman upp. Så slutet gott, allting gott!

Fia, du är fanimej den dummaste hunden jag vet...

Kategori: Allmänt


För vem fan fastnar i en chipspåse?!

Uppdatering

Kategori: Mediciner

Fia mår fint, bättre än fint, hon är en krutdurk på fyra ben.

Efter operationen (ta bort livmodern) har Fia repat sig förvånansvärt bra. Det är nu 3 veckor sedan och promenaderna är uppe i 1 timme igen och hon får gå i trappor. Ärret på magen är fortfarande kvar och rosa, även lite hårt runtom men det är normalt, tror jag. Som tur var sydde veterinären stygnen med en speciell tråd så att de kommer att försvinna av sig själva.

"Hon skötte sig fint, men vi tog stygn som faller bort av sig själv så att hon slipper komma tillbaka."

Jo tjena, min hund är ett monster på fyra ben som är rädd för människor, klart som fan att ni inte vill ha tillbaka henne. Men i alla fall, efter operationen rådde vila och absolut trappförbud i 2 veckor, vilket funkade fint för Fia. Den första veckan låg hon bara och sov dag ut och dag in, så ingen överskottsenergi som tur är. Dock är det ganska jobbigt att bära en hund som är livrädd för gallret, över gallret varje morgon när hon ska upp- och nerför trappan.

(inlägg som skulle postats i april, men som inte gjort det av någon konstig anledning)

dött

Kategori: Träning

var det här... japp.

Fia har blivit VÄLDIGT mycket lugnare nu ett tag efter operationen, vilket är ett stort plus, hungern som tenderar att öka efteråt har jag inte märkt av, hon är lika hungrig nu som hon var innan, dvs. väldigt hungrig. Det är väldigt lätt att hålla koll på hur mycket Fia äter, eftersom hon äter upp allt direkt när man ställer ner skålen.

Fia äter 2 mål om dagen, frukost mellan 7 och 8 på morgonen, och middag mellan 5 och 6 på eftermiddagen.
Morgon:
• 62,5 g Vom og Hundemat Kylling med Laks - färskfoder
• 1 dl BRIT care Adult Medium breed
Kväll:
• 62,5 g Vom og Hundemat Kylling med Laks - färskfoder
• 1 dl BRIT care Adult Medium breed - torrfoder

Hon äter alltså hälften av varje. Hennes mage fungerar bra (vilket har varit ett problem tidigare) och hon gillar maten (också ett tidigare problem), men samtidigt utan att vara för dyrt eller ta för mycket plats.



Fia som är osäker och skäller på främmande människor (om ni nu glömt det) har även bättrats på den fronten. När det kommer gäster så sätter vi henne antingen på sitt-stanna-kvar några meter från dörren, eller stänger in henne i sin transportbur som står i samma rum. I båda fallen känner hon sig trygg, för om hon sitter så har hon en uppgift att sköta och vi säger på så sätt att vi tar hand om situationen, att det inte är hennes ansvar. Och om hon sitter i buren så vet hon att människorna inte kommer att komma fram till henne, och slappnar då av helt.

Så ja, just nu går det väldigt bra med Fia, och jag tror allt att hon kommer att bli en väl fungerande familjehund, för ja, hon är ju inte klar än, hon är ju bara 2 år än så länge!