Fia mår fint, bättre än fint, hon är en krutdurk på fyra ben.

Efter operationen (ta bort livmodern) har Fia repat sig förvånansvärt bra. Det är nu 3 veckor sedan och promenaderna är uppe i 1 timme igen och hon får gå i trappor. Ärret på magen är fortfarande kvar och rosa, även lite hårt runtom men det är normalt, tror jag. Som tur var sydde veterinären stygnen med en speciell tråd så att de kommer att försvinna av sig själva.

"Hon skötte sig fint, men vi tog stygn som faller bort av sig själv så att hon slipper komma tillbaka."

Jo tjena, min hund är ett monster på fyra ben som är rädd för människor, klart som fan att ni inte vill ha tillbaka henne. Men i alla fall, efter operationen rådde vila och absolut trappförbud i 2 veckor, vilket funkade fint för Fia. Den första veckan låg hon bara och sov dag ut och dag in, så ingen överskottsenergi som tur är. Dock är det ganska jobbigt att bära en hund som är livrädd för gallret, över gallret varje morgon när hon ska upp- och nerför trappan.

(inlägg som skulle postats i april, men som inte gjort det av någon konstig anledning)